Vi troll har ingen en tomte som kommer till oss med julklappar.

Däremot får de trollbarn som varit snälla och hjälpt sin mor och far, presenter till jul, men inte av tomten. I alla fall inte såvitt vi vet.

Våra julklappar ligger oftast gömda ute i skogen på särskilda platser.

I min familj händer det ofta på julkvällen att mor och far ber oss hämta något i något av våra förråd. På vägen dit träffar vi ofta på några av skogen djur. Mestadels ekorrar, skogsmöss och en och annan sork.

I natt har det också snöat, men mer som dalande flingor. Det blev till att stiga upp tidigt idag, för jag har en bit att färdas innan jag kommit fram. Vi hörs lite senare, nu ska jag ge mig iväg.

Ojoj vad det har blåst och snöat i natt.

Jag bjöds in att övernatta på tomtens berg, och det kändes bra, för det var inte lockande att sova utomhus precis.

Jag fick träffa några fler trevliga troll som bjöd in mig att sova hos dem.

Sent på kvällen var det fest på tomtens berg och även jag blev inbjuden. Då träffade jag många andra också som bodde i trakterna. Det blev mycket trevligt.

Jag hade sovit mycket gott och vaknade rätt sent. Jag bjöds på en härlig frukost och sedan begav jag mig iväg vidare, rakt ut i blåsvädret.

På bergets topp var det blåsigare än här ner i skogens skydd. Så det var tur att jag var i skogen. Dessutom hade det kommit massor av snö.

Vartefter jag gick där i gammelskogen så hörde jag hur det knakade i träden runtomkring mig.

Jag följde en väl upptrampad stig som tomtenissen hade visat mig. Skidorna dem hade jag naturligtvis med mig också, men hängandes på ryggen. Jag hade också fått snöskor av trollen som de gjort. Med dem blev det lite lättare att gå ovanpå snön.

Så småningom var jag tvungen att lämna den upptrampade stigen, och då åkte skidorna på. Nu var det utförsåkning som gällde, och fort gick det.

Javisst, nu har jag träffat tomten jag med. Han var stor och bullrig och hade en massa gråvitt skägg. Hans festdräkt var röd, men idag hade han bara "vardagskläder" på sig. Tomten är jättegammal. Han berättade att han fyller 150 år nästa år.

Jag frågade lite om hur tomten kunde veta vilka barn som varit snälla, och vilka som varit stygga.

Till svar fick jag att alla barn är snälla innerst inne, men inte alla vågar visa det och därför försöker de få lite uppmärksamhet på annat sätt, t ex genom att bråka. Men innerst inne är alla snälla, inget barn är elakt.

Alla barn får julklappar, inget blir utan.

Jag frågade också lite om hans renar.

Jovisst har han renar svarade han på min fråga, och de är mycket speciella allihopa. Vad som kan kännas jobbigt, berättade tomten vidare, det är att renarna inte blir lika gamla som tomten. Därför måste tomten vissa år lämna över en rens slädposition till en ny och yngre ren. Men det är livets gång, alla blir inte jättegamla. De nya renarna döps alltid efter den de efterträder.

Jultomten berättade också lite om hur man delar ut julklappar i olika länder.

I en del länder läggs julklapparna under granen på julaftonsnatten, t ex i Danmark och Finland, i vissa familjer även i Sverige.

I USA och många andra länder så delas julklapparna ut på Juldagen, och lämnas för det mesta under granen. Men ibland kan mindre paket stoppas i en julstrumpa eller en sko.

I en del andra länder som t ex Holland, Tyskland och Belgien delas julklappar ut den 5 eller 6 december istället, och då är det inte Jultomten som delar ut julklapparna utan en figur vid namn S:t Nikolaus, som dock bär snarlika kläder som jultomten här i Sverige.

Sedan satt vi och småpratade över en tallrik mycket god Julgröt som lagats efter ett speciellt recept, och lite varm glögg.

Innan jag skulle gå frågade jultomten om jag hade någon önskan så här inför Julen, även fast vi troll inte firar jul på samma sätt som människorna.

Svaret hade jag funderat på länge, och nu kändes det så självklart.

Vad jag önskade mig, jo att alla barn i alla länder skulle få uppleva julglädje och julefrid.

Idag har jag äntligen kommit till Tomtens Berg.

Här sägs det att det bor en tomte som har koll på alla barn som är snälla eller stygga. Men hur han skulle kunna det ville jag ju gärna veta, så jag hade bestämt mig för att försöka träffa tomten.

Jag vet ju att många mindre människobarn faktiskt tror på tomten, men så är det inte hos oss trollfamiljer. Men det berättar jag mer om en annan gång.

När jag började närma mig Tomteberget kände jag hur det började pirra i magen av spänning och förväntan. Lite läskigt var det nog också. Men mest spännande.

Efter en stunds promenad mot bergets topp mötte jag en av tomtens hjälpredor.

Jag förstod att jag var på rätt väg, men jag frågade för säkerhets skull.

Jodå jag var på rätt väg.

Innan jag gick frågade den här lilla tomtenissen om jag hade en önskan så här inför jul. Det hade jag ju, men inte bara en, utan fler.

Tomtenissen sa då att jag, innan jag kommer fram till tomtebergets topp, måste jag ha bestämt mig för en av alla önskningar jag hade.

Tomten har inte till uppgift att uppfylla alla mina önskningar, bara en av dem. Men då måste den vara speciell.

När jag försiktigt undrade hur tomten skulle kunna veta om jag hade bara en speciell önskning, eller fler, så fick jag till svar att "Tomten vet allt".

Med de orden gick han så vidare och försvann bort i skymningen.

Nu blev jag väldigt villrådig. För hur skulle jag kunna välja en enda önskning......

Jag hade ju så många.

Men vartefter jag fortsatte min resa mot Tomtebergets topp, så började jag fundera på en önskan som skulle vara speciell.

Jag menar eftersom jag är en trollunge så har jag ju aldrig firat jul som människor gör, och därför aldrig träffat tomte eller en tomtenisse.

Vad som förvånade mig mest var att tomtenissen jag mötte aldrig sa ens något om att jag var en trollunge..........

I natt har det varit kallt må ni tro, jag gissar runt en -10 grader kallt. Brrrrrr.

Det är nästan 2 dm snö här nu, och mer lär det komma känns det som. 

Då är det jobbigt att ta sig fram till fots, så det blev till att spänna på sig skidorna. Då kan jag ta mig fram lite enklare.

Här är det en del både uppför och nedför. Uppför tar ju lite tid, men mest är det nedför, så det lär ju gå bra.

Högst upp hade jag ju en härlig utsikt !

Men nu bär det av nedför ! Tjohooo här går det undan ! Men en bit bort skymtar nästa berg att ta sig upp på.

I natt har jag sovit i trollskogen. Jag hade hittat en skön plats under en gran där det var både torrt och varmt. Jag hade bäddat med lite ljung och mossa, så det blev varmt och mjukt.

Jag vaknade vid ett par tillfällen, och fick då en känsla av att jag var iakttagen. Jag kan ju ha drömt också, jag vet faktiskt inte riktigt säkert.

Så småningom kom gryningen och jag var klarvaken tidigt.

Idag skulle jag bege mig av längre in i trollskogen. Men först åt jag lite frukost.

Den första jag mötte var en vätte som fräste åt mig att flytta på mig. Jag hade aldrig träffat en sådan förut, så jag blev alldeles paff. Men när den första förvåningen hade lagt sig, då frågade jag vad han gjorde här ute i skogen,

för vad jag hört berättas så levde vättar ofta under hus som människorna bodde i, och här fanns det väl knappast några hus ?

Han svarade lite vresigt att han hade varit ute för att söka efter borst från ett vildsvin. Vättens gamla borste till husbondens häst hade blivit så utsliten och nu kunde inte vätten göra hästen så välborstad som han ville.

Innan jag hann fråga något mer, så var han borta. Kvar stod jag och funderade.

Efter en stund fortsatte jag genom trollskogen.

Så småningom kokm jag fram till en bäck, och på något sätt måste jag ta mig över den. Ännu hade inte isen lagt sig på den, för annars hade det ju varit enkelt att ta sig över. Så jag satte mig att fundera en stund.

I min fantasi kunde jag gissa hur det såg ut här på sommaren, då näcken troligen satt här någonstans och spelade på sin fiol. Jag antog att Näcken liksom hade gått i ide nu under vintern, precis som björnar gör på vintern. För nu syntes han då inte till.

Jag sökte med blicken på det som fanns runtomkring. Min blick stannade på en barkbit som var rätt stor, och jag fick en idé om att prova att göra en barkbåt av den och ta mig över bäcken med den.

När jag kom fram till barkbiten såg jag att den redan var färdig att ta sig över med, och bredvid den låg en lång kvist som kunde användas som en åra så jag kunde staka mig fram genom vattnet. Perfekt tyckte jag.

Jag kom över bäcken utan större problem, och fortsatte promenaden på den andra sidan av bäcken.

Nu kändes det nästan ännu tydligare att jag var iakttagen, och jag såg mig omkring, men kunde inte se någon, och fortsatte gå. men känslan släppte inte.

Plötsligt tyckte jag mig ana en rörelse strax till vänster om mig och vände blicken ditåt. Jag hann få en skymt av en människoliknande kvinna som försvann lika fort som hon kom.

Flera gånger i ögonvrån tyckte jag mig se henne. Men aldrig så länge att jag kunde få mig en bild av henne.

Jag fortsatte gå och kom så småningom genom den stora skogen. Nu blev det enklare att gå för jag hade kommit fram på en rätt så tydligt upptrampad stig.

Idag började min dag tidigt, för jag gav mig iväg vid 05 tiden redan i morse.

Jag hade nämligen en bit att gå innan jag var framme.

Nu har jag kommit fram till en riktig trollskog. Inte bara att det är en jättegammal skog, men här finns massor av allehanda sagoväsen här, som man ibland kan se om man har tur. Kanske du hör talas om häxor, näcken, huldran, Älvor m fl.

Det sägs att i den här skogen, som är väldigt stor, finns det flera av dem.

Det sägs också att det bor massor av troll här i skogarna.